Egentligen älskar du inte mig.
Slut på bortförklaringarna, nu sitter jag här i mörkret vid datorn, ensam. Mamma och Tom sover och jag kan blogga lite i ensamhet. Jag känner för det nu.
Jag saknar förut, väldigt mycket från förut, vännerna, resorna, allt i princip. Visst har nutiden också fina saker och jag mår väl bättre än jag gjorde förut... Tror det kan vara för att jag satt namn på mina sjukdomar. Hmm, dom namnen är för mig att veta och för er att undra. Mwööööööh. Det är inte lätt att vara jag, ibland måste jag skriva i en annan, låst blogg som ingen kan läsa, bara för att det är så mycket hemligheter runt mig just nu, om mig själv liksom. Som jag egentligen vill att folk ska veta, men jag är för rädd för att berätta. Jag är rädd att ni ska döma mig. Ja, även om ni säger att ni inte gör det, hur kan jag säkert veta? Nej, det kan jag inte. Det kanske betyder att jag inte kan lita på er, men så kanske fallet är då, tyvär.
Jag saknar för mycket som jag inte borde sakna, saker som förstör mig.
Jag hatar verkligen det här, HATARHATARHATAR. Vet ni varför? För att jag är sjuk. Mycket sjuk. Jag behöver hjälp, men jag är så jävla rädd. Att söka hjälp skrämmer mig otroligt mycket. Jag gråter nästan av att ens tänka på det. Varför är jag så rädd egentligen? Vad tror jag att dom ska göra? Jag vet inte, låsa in mig?
Och du undrar vem som kysser henne nu
och du undrar vem, vem om inte du?
Det gör ont att veta, men lika ont att undra.
Jag saknar förut, väldigt mycket från förut, vännerna, resorna, allt i princip. Visst har nutiden också fina saker och jag mår väl bättre än jag gjorde förut... Tror det kan vara för att jag satt namn på mina sjukdomar. Hmm, dom namnen är för mig att veta och för er att undra. Mwööööööh. Det är inte lätt att vara jag, ibland måste jag skriva i en annan, låst blogg som ingen kan läsa, bara för att det är så mycket hemligheter runt mig just nu, om mig själv liksom. Som jag egentligen vill att folk ska veta, men jag är för rädd för att berätta. Jag är rädd att ni ska döma mig. Ja, även om ni säger att ni inte gör det, hur kan jag säkert veta? Nej, det kan jag inte. Det kanske betyder att jag inte kan lita på er, men så kanske fallet är då, tyvär.
Jag saknar för mycket som jag inte borde sakna, saker som förstör mig.
Jag hatar verkligen det här, HATARHATARHATAR. Vet ni varför? För att jag är sjuk. Mycket sjuk. Jag behöver hjälp, men jag är så jävla rädd. Att söka hjälp skrämmer mig otroligt mycket. Jag gråter nästan av att ens tänka på det. Varför är jag så rädd egentligen? Vad tror jag att dom ska göra? Jag vet inte, låsa in mig?
och du undrar vem, vem om inte du?
Det gör ont att veta, men lika ont att undra.
Kommentarer
Trackback
