Försvunnen och vilse.

Jag ska gå ut och gå snart
Prata av mig, det är det sättet jag överlever
Är det att leva på andra? Hummus...

Jahaja, imorgon åker jag till norrland och jag är nervös somfan
Har varit på toa typ 784329572495672435 gånger idag känns det som.
Tänk på allt som kan hända?
Tänk på allt som inte kan hända?
VARFÖR ÄR ALLT FUCKED UP IN MY MIND!?
Jag behöver lite kärlek, eller nej, MYCKET KÄRLEK
och snälla ge mig det?
Jag kanske inte är värd det trots allt?

Det är mycket HUMMUS i min mosiga hjärna just nu.
Kent/Håkan/BD får rädda morgonen/dagen/kvällen/natten
För ni finns ju inte där.
Eller ju generaliserar jag
Bodil, tack för att du orkar prata med mig. Tack för att du tar allt med en nypa salt. Någonting med dig får mig att skratta även fast jag gråter. Det är inte många som lyckas med ska du veta. Tack för att du ringer mig när jag ber om det. För det är fint att prata med dig. Tack för alla roliga kvällar vi spenderat. Tack för alla internskämt vi har tillsammans. Tack för att du finns helt enkelt.
Dessirée, tack för att du ringer när jag är hysterisk. Tack för att du håller med om det jag säger. Tack för att du sitter lite i samma sits som jag. Tack för att du orkar med mig i 11 dagar(vilket jag hoppas att du gör). Tack för att du hjälper mig med i princip allt. Tack för att du är du.

Ni andra, visst jag kanske älskar er osv, men gör mer för mig? Jag behöver faktist dom där samtalen som ni inte ringer utan anledning. Dom samtalen som egentligen inte behövs där man pratar om ingenting och ändå allt? Dom där samtalen som ni tror jag överlever utan, fast jag inte gör det egentligen.
Ni får hata mig om ni vill, jag förstår er.