Försvunnen och vilse.

Just nu känns allt ganska förjävligt. Men jag försöker verkligen tänka positivt, ingenting blir ju bättre av att jag går och ältar problemen. Jag har pratat med dom som jag velat prata med det om och det känns bra. Jag har deras fulla stöd, det är skönt att veta att när man faller är dom redo att ta emot en. Jag har nog aldrig känt mig så säker som nu. Jag har svallande känslor överallt! Kärlek från olika sorter överallt, även hat. Men det är mer kärlek. Sen är våren här snart också! Det gör mig lycklig, fågelkvitter, kärlek, blåa himlar och sol<3!
ÅH, jag älskar det här. Jag kan må dåligt men samtidigt tänka glatt! Det kunde jag verkligen inte förut. Mycket har förändrats inuti mig. Min hjärna, mitt tankesätt och mitt sinne. Så kan man nog förklara det. Jag är GLAD, jag tycker alla borde bli lite glada nu! För det är ensamt att vara glad själv...

Jag avslutar med lite Håkan, det känns bra.

Kan du älska mig om jag föll i tusen bitar?