Tss.
Trött somfan. Mitt hjärta är tungt och min själ är inte samma färg som den var för en vecka sen. Jag har alltid påstått att alla människors själar är olika färger, och jag har alltid varit säker på vilken färg jag har på själen. Men på en vecka har min själ gått från att vara rosa till att bli mera blå. Sådär marinblå, fast inte lika mörk. Åh, det här är jättesvårt att förklara. Men jag känner mig verkligen inte som samma person längre. Jag förstog inte riktigt vad som hände förrän idag. Fyfan för marinblått! FYFAN! Jag vill bara vara mitt rosa vanliga jag.
Eh, okej. Det låter verkligen som att jag är ett psykfall. Men så är kanske fallet?
Min psykolog skrämmer mig och jag kan inte öppna mig längre. Jag sitter och skrattar och pratar om onödiga saker som inte spelar någon roll i mitt liv egentligen. Jag borde verkligen lita på henne. Men just nu litar jag på kanske 3 pers. Resten är opålitliga och ljuger. Jag är säker
(speciellt på att du ljuger)
Min rygg gör ont somfan. Precis som vanligt. Förresten har jag kommit på att jag är en jävligt gnällig människa. Och att jag kan vara skitelak och förjävlig. Jag förtjänar inga vänner och ingen familj. Inte konstigt att jag kommer dö ensam, så som jag beter mig.
Eh, okej. Det låter verkligen som att jag är ett psykfall. Men så är kanske fallet?
Min psykolog skrämmer mig och jag kan inte öppna mig längre. Jag sitter och skrattar och pratar om onödiga saker som inte spelar någon roll i mitt liv egentligen. Jag borde verkligen lita på henne. Men just nu litar jag på kanske 3 pers. Resten är opålitliga och ljuger. Jag är säker
(speciellt på att du ljuger)
Min rygg gör ont somfan. Precis som vanligt. Förresten har jag kommit på att jag är en jävligt gnällig människa. Och att jag kan vara skitelak och förjävlig. Jag förtjänar inga vänner och ingen familj. Inte konstigt att jag kommer dö ensam, så som jag beter mig.
Kommentarer
Trackback
