Ångest.

Jag har haft ångest hela morgonen och vet inte vart jag ska ta vägen. Det kryper i hela kroppen och jag sitter och pusslar maniskt. Jag sitter och försöker fokusera allting på att lägga pusslet. Så märker jag att det saknas bitar och helt plötsligt börjar jag gråta hysteriskt. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Kan jag inte bara få vara en fullt funktionell människa?


Don't talk to me like that

</3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0