Försvunnen och vilse.

Vill känna lycka någonstans i kroppen. Vill inte känna mig värdelös och äcklig i hela mig. Hela jag är fylld av ångest och äckel. Vill bara må bra i någon del. Känna att jag räcker i alla fall. Är det för mycket att be om egentligen?
Kanske bara borde knulla med allt och alla istället. Skita i allt. Supa, knulla och röka. Fuck life. Vad är jag här för, egentligen? Allt suger ju ändå. Speciellt jag. Som vanligt.

Saknar någon att cuddla med. Så kelsjuk att jag nästan dör. Behöver bara någon att sova bredvid som håller om mig. Är det för mycket begärt?

Spydde nyss.
Massor.
Det var äckligt.
Det var äckligt skönt.

Jag tror jag har glömt hur man gör?

Ångesten är ett faktum varje dag nu för tiden. Det känns inte direkt bättre att bli ignorerad. Eller ignorerad och ignorerad. Jag känner mig värdelös. Sanningen är nog den att jag är rädd att folk skäms över att ha legat med mig efteråt. Det känns som att dom vill hålla det hemligt för vem skulle egentligen vilja ligga med mig? Jag är ju jätteful och tjock. Säkert hemsk i sängen också. Fan vad jobbigt allting känns. Jag önskar att jag kunde gilla mig själv och tro gott om mig själv. Men det gör jag inte och det känns inte som andra gör det heller. Folk är bara vänner med mig för att vara snälla. För jag är varken fin eller snäll. Vad ser folk i mig egentligen? Killar: ett hål att knulla. Tjejer: ett fult offer som man går bredvid för att se snyggare ut.