Försvunnen och vilse.

Inget blir bättre. Allt blir sämre.

Skriver fler och fler inlägg här. Antar att jag gömmer mig. Vill inte visa att jag mår dåligt egentligen. Ler och låtsas vara glad. Kaos inombords. Känner hur orkelösheten gör sig påmind medan hoppet falnar. Ger upp allt som har med utbildning att göra snart. Hur ska man kunna fokusera på att plugga och göra skoluppgifter när man knappt kan fokusera på att leva? Allting bara snurrar och jag vet inte var jag står någonstans. Just nu ingenstans. Befinner mig i ingentinget. Vill ingenting. Strävar inte för någonting. Orkar ingenting. Tappar hoppet. Har jag någonsin kunnat behålla det lille hopp jag har? Tror nog inte det.
Gömmer mig så länge och ignorerar konsekvenserna.

Känner bara hur meningslöst allting känns just nu. Alla är på fest och jag har ingen lust att dricka alkohol eller vara runt fulla människor. Vill bara ligga hemma och kolla på film med några nära vänner och knappt säga någonting. Bara vara. Ligger istället själv och känner mig ensammast i världen. Har ångest och vill gråta. Hatar att vara själv. Har funderat ungefär tusen gånger om jag ska gå till festen och sitta där med Moa, nykter. Men det lockar inte. Jag vill bara inte vara ensam. Mår för dåligt. Jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam. Moa ligger inte ens här. Jag är helt ensam i vardagsrummet och jag bara längtar tills Fellie kommer hem, så jag slipper vara ensam. Jag känner mig som en tragisk människa när jag inte klarar av att vara själv. Jag vill kunna vara själv utan att drabbas av ångest och gråtattacker. Varför är jag som jag är? Jag är så trött på mig själv att det finns inte. Känns som jag gett upp hoppet att någonsin lyckas. Känner att jag aldrig kommer gå en dag utan smärta. Aldrig gå en dag utan att känna mig ensam. Aldrig gå en dag utan att känna mig ful och fet. Aldrig gå en dag utan att bara vilja ge upp, ligga hemma och bara försvinna. Gömma mig. Jag är så rädd för framtiden. Jag vägrar planera den. Jag vägrar tänka på den. För alla tankar som kommer säger att jag kommer misslyckas. Hur ändrar man såna tankesätt när man levt och tänkt så i hela sitt liv?