Försvunnen och vilse.

Jag känner mest för att ge upp det här. Gråtfärdig hela tiden och jag är ett känslomässigt vrak. Har aldrig i hela mitt liv varit så sugen på en ostmacka. Bara ikväll? Jag har ju skött mig så bra. Jag vet inte om jag orkar. Känner mig trött hela tiden. Trött, svag och skakis. Det här är värre än någon bantningskur jag någonsin testat. Känner mig uppgiven. Har massor av mat i kylskåpet som bara står och blir dålig. Känner mig dålig. Känner mig orkeslös. Känner mig trött på livet. Känner mig trött på att det enda sättet för mig att bli smal är att hetsbanta så jag mår så jävla dåligt att jag bara vill ge upp allt. Varför ens bry sig? Jag önskar att jag kunde nöja mig med att vara tjock. Tjock och glad. Existerar det ens? Skitliv. Döda mig.

Jag har ångest och vill gråta bort allt dåligt i mitt liv. Vill bara gråta och gråta tills allt ont är borta. Jag drömmer mardrömmar varje natt och det skrämmer livet ur mig. Jag orkar bara inte längre. Har så jävla ont nu igen. Det tär på mig. Det äter upp mig och jag äter upp mig. Blir fetare och fetare. Det tär på mig. Jag försöker vara mitt bästa jag, men det är svårt att hålla upp fasaden alla gånger. Fan.