Allt är mitt fel.
Min närmsta vän har blivit så ätstörd att hon gråter konstant över kalorier och kolhydrater som hon får i sig. Hon skulle kommit hit imorgon, men kommer inte för att hon är så förstörd. Jag kan inte hjälpa att ta på mig skulden. Hon var ju frisk innan jag började bete mig som ett cp och klaga på min vikt. Innan hon lärde känna mig så åt hon precis vad hon ville och mådde inte dåligt över det. Nu sitter hon alltså och gråter över sin kropp. Jag kan intyga er om att hon är smal som en sticka och är jättefin. Jag skulle döda för att få den kroppen hon har. Vad fan ska jag ta mig till? Jag kan inte hjälpa att jag är så störd när det gäller mat och tydligen smittar det. Jag orkar inte mer. Jag drar ner mina vänner och det har alltid varit det sista jag velat göra. Livet går under och jag kan inte göra något. Kastat alla livbojar och nu dör alla som är ombord på mitt skepp. Det är mitt fel och jag är en dålig människa. Önskar att jag kunde rädda hela världen och offra mig själv, men det går inte. SKITLIV. JAG HATAR DET. JAG ORKAR INTE. JAG VILL BARA SLIPPA DET HÄR.
