Försvunnen och vilse.

Dagblogg, ovanligt. Hmm. Jag sitter här, kissnödig, spelar spel och lyssnar på lasse lindh. Jag funderar starkt på att gå ut och gå en bit. Gå bort och få vara ensam för en stund, kunna vara helt ensam, utan att en själ ser mig. Bara sitta på en bänk i ensamheten och fundera. Samtidigt hatar jag ensamheten mest av allt. Den äter liksom upp mig. Jag hatar det, att den får mig att känna mig så tom.

Bäst av allt vore om någon kom hit, följde med mig till ensamheten och satt på bänken i tystnad. Höll min hand och kände samma tomhetskänsla, så slipper jag känna som att jag är den enda existerande människan på jorden.